När jag gick i mellanstadiet fick vi i uppgift att fördjupa oss i ett land och hålla ett kort föredrag med bilder. Måste ha varit typ 1987-1988 ungefär. Jag vill minnas att vi skulle hålla oss till land i Europa. Jag studerade kartan och valde ett land som knappast någon annan i klassen hade fastnat för: Albanien.
Jag hade aldrig hört talas om landet, trots att jag redan då var intresserad av nyheter, länder och språk – och nördigt kunnig på flaggor. Albanien har för övrigt en av världens häftigaste: en svart dubbelhövdad örn mot röd bakgrund. På den tiden fanns där också en stjärna som markerade det kommunistiska styret.
Vad kommunism innebar hade jag däremot ingen riktig uppfattning om. Än mindre förstod jag att Albanien var en av världens hårdaste diktaturer. Under Enver Hoxha hade människor förföljts för sina åsikter och sin tro. Religion hade förbjudits och landet isolerats alltmer. Regimen hade dessutom gjort sig ovän med både Sovjetunionen och senare Kina. Hoxha dog 1985, men diktaturen levde vidare.
Min lärare sade, vill jag minnas, att det nog skulle bli svårt att hitta material. Tyvärr minns jag inte hur jag löste det, men jag tror att jag skrev till någon svensk-albansk vänskapsförening. Förmodligen en förening som gärna ville framhålla landets förtjänster – och nog var mindre angelägen om att beskriva förtrycket. 😉
Material fick jag i alla fall! Någon bok, en liten ordlista, ett par rödsvarta toffelstrumpor, en illröd tidning med en äldre man på omslaget – Enver Hoxha, visade det sig – och flera färgglada nummer från 1981 av pionjärtidningen (kommunistiskt ungdomsförbund) Pionieri.
Nu, nästan fyrtio år senare, har jag låtit ChatGPT översätta en inskannad version av nyårsnumret från den 29 december 1981 till svenska. Eftersom jag inte kan albanska kan jag förstås inte bedöma hur trogen översättningen är. Men av resultatet att döma är tidningen ungefär så uppbygglig och tråkig som jag numera skulle förvänta mig av en barntidning från en kommunistisk diktatur. Som tidsdokument är den däremot desto intressantare.
Bara några år efter mitt skolarbete förändrades Europa i grunden. I Albanien gick det långsammare. Först efter oppositionens valseger 1992 kom det avgörande maktskiftet.
Friheten följdes av svåra år. När omfattande pyramidspel kollapsade 1997 förlorade många människor sina besparingar. Våld och upplopp förde landet till sammanbrottets rand. En internationell styrka under italiensk ledning, med FN:s mandat och deltagande från bland annat Frankrike, Grekland och Turkiet, bidrog till att stabilisera situationen och möjliggöra nya val.
I dag är bilden av Albanien en helt annan. Landet har kommit långt i förhandlingarna om EU-medlemskap. Samtidigt återstår arbete med bland annat rättssäkerhet, korruption och fria medier.
Tidningen Pionieri: albanska (originalet) – svenska (översatt via ChatGPT)
