Jag har alltid tyckt om Suzanne Reuter och Ulla Skoog, och när de båda fick ett eget sketchprogram tillsammans blev resultatet något ganska speciellt.
Reuter & Skoog började sändas i SVT 1999 och återkom med en andra omgång 2001. Det blev två säsonger med åtta avsnitt vardera, omkring en halvtimme långa. I dag finns programmet åter att se genom SVT:s Öppet arkiv.
Upplägget var i grunden enkelt: Suzanne Reuter och Ulla Skoog spelade en lång rad olika rollfigurer i fristående sketcher. Men programmet var inte någon renodlad revy framför tv-kamerorna. Humorn kunde röra sig mellan vardagsobservationer, samhällssatir, parodier och betydligt mer absurda infall.
Det är framför allt samspelet mellan Reuter och Skoog som gör serien sevärd. Båda är väldigt skickliga på att skapa en rollfigur med ganska små medel – ett tonfall, en hållning, en min eller ett sätt att tala. Många av sketcherna bygger därför minst lika mycket på karaktärerna som på en traditionell slutpoäng.
Reuter och Skoog var heller inte ensamma framför kameran. Bland de övriga skådespelare som medverkade finns Per Eggers, Ulf Eklund, Jonas Falk och Cecilia Ljung. Det dyker också upp en del namn som i efterhand är särskilt roliga att upptäcka. Krister Henriksson medverkar exempelvis i ett avsnitt från den första omgången och Michael Nyqvist i den andra.
Den första serien hade premiär i december 1999 och bestod av åtta program. Avsnitten fick också ganska fantasifulla namn, bland annat Dansbandsdrottningen…, Lesbisk hemslöjd…, Männen gav oss jägarna. Nu kommer fiskarinnorna… och Scener från ett nöjesfält…. Det säger åtminstone något om vilken sorts humor man kunde förvänta sig.
Sketcher som ”Köp Ulla Skoog” där Susanne köper Ulla som hushållsredskap via TV Shop eller när Susanne och Ulla spelar män i ”Män gråter inte” och för att bearbeta en skilsmässa så står Ulla och skalar kilovis med lök. När även Susanne behöver bearbeta så får hon höra av Ulla att det nog finns mer lök i ett annat skåp. I en annan rolig sketch arbetar Susanne på arbetsförmedlingen och in kommer Ulla, arbetslös psykolog, som börjar analysera Susanne.
När jag ser Reuter & Skoog i dag tycker jag att det mest intressanta är hur mycket av humorn som fortfarande fungerar. Naturligtvis finns det sketcher som är tydligt präglade av tiden då de gjordes, men Reuter och Skoogs förmåga att gestalta människor har inte blivit mindre rolig.
Jag tycker också om att programmet får vara lite ojämnt och egensinnigt. Alla idéer behöver inte mynna ut i en perfekt konstruerad poäng. Ibland är själva situationen eller rollfiguren det roliga. Det ger serien en ganska egen ton.
Och framför allt påminner Reuter & Skoog om hur bra sketchhumor kan vara när den framförs av två skådespelare som verkligen kan hantverket.
Det är kanske också därför programmet fortfarande är värt att upptäcka – eller återupptäcka – mer än 25 år efter premiären.
Reuter & Skoog finns i dag att se på SVT Play genom Öppet arkiv.
